* Flykt från Ekorrhjulet *

Lite bakgrunds information:

Forntidens ritualer var intimt förknippade med årstiderna och naturens kretslopp.  Människorna förlitade sig inte på vetenskap, livsmedelsimport eller frysboxar utan levde på att de högre makterna visade sin godhet. En dålig årsskörd kunde  förstås innebära katastrof för familjer och samhällen. Några högtider som firades var midvinterblot, disablot, vårdagjämning och  midsommarblot.

Midvinterblotet förmodas ha infallit på eller omkring vintersolståndet för att inleda  ett nytt år. Det var en offerfest, som framför allt hölls för att vinna gudarnas  välvilja inför ett år som förhoppningsvis skulle ge en bra årsskörd.  Vid festen slaktade man en eller flera grisar, skvätte offerdjurets blod på väggar  och deltagare och frossade i kött och öl. Både grisen och ölet var heliga i den  fornnordiska tron. Ordet jul fanns redan under förhistorisk tid och att "dricka jul"  tycks ha varit en angenäm högtid där mängder av öl förtärdes,  men om det sammanföll  med midvinterblotet är inte helt säkert. Däremot har ju grisköttet i form av julskinka  och julölen överlevt in i vårt nutida julfirande.

Disablotet var en hyllning till kvinnliga gudar. Det inföll i slutet av vintern och  även detta syftade till att skapa goda skörder under den kommande säsongen. Högtiden  hölls vid fullmåne och sammanföll med disatinget: en traditionell marknad och rådslag, som överlevde långt in på medeltiden.

Vårdagjämningen firades, liksom vår valborgsmässoafton, med att tända stora brasor,  som en välkomstceremoni för våren. Man dansade runt eldarna, sjöng och många lät nog  vårkänslorna ta överhanden i den festliga stämningen. Åtminstone i senare anor brukade  de unga som var ogifta paras ihop under festligheterna för att ägna sig åt kärleksriter  som skulle befrukta jorden.
Även något firande i samband med årets ljusaste dag tros ha funnits redan under det  förhistoriska Norden, ett så kallat midsommarblot. Hur själva firandet gått till finns det  få källor som kan berätta om. Troligen rörde det sig om festligheter utomhus i samklang  med träd och andra växter och med fruktbarhets- och kärleksritualer som självklara inslag.

 

...hade en högt religiös mening i det forntida Norden. För våra veckodagar är  just ett eko av det förflutna och alla dagar bär därmed namn efter nordiska gudar  och högt aktade förteelser. Vilken veckodag som rådde hade stor betydelse till exempel för  när en högtid eller ett naturfenomen inföll.

Måndag är månens dag.

Tisdag är Tyrs dag.

Onsdag är Odens dag.

Torsdag är Tors dag. 

Fredag är Frejas eller Friggas dag.

Lördag är "lögaredagen", det vill säga den heliga dagen  för att tvätta sig.

Och slutligen är söndagen solens dag.