* Flykt från Ekorrhjulet *

Midvinternattens köld är hård,  stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. 

Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, 

snön lyser vit på taken. 

Endast tomten är vaken.

Så lyder 1a versen i Viktor Rydbergs dikt "Tomten"

Julen närmar sig, men har du någonsin undrat varför vi firar Jul ?

Du är förlåten om du trodde att Julen är en kristen högtid. Det är väl trots allt rätt självklart att det engelska ordet Christmas menar på att det är en kristen fest, eller? Faktiskt inte. Den moderna julen är nämligen otroligt lik Vikarnas egna version, kallad Yule. Det kanske inte är så konstigt, det är ifrån vikingarna "julfirandet" kommer.

De fornhistoriska kulturerna visste vad de gjorde. De listade tidigt ut hur årstiderna följde varandra och när det var bästa tiden att så, skörda och även gå ut i krig.

Har du någonsin undrat varför mars kallas just mars? Namnet kommer faktiskt från den romerska krigsguden Mars, då detta var den bästa månaden att starta krig. Både romarna och vikingarna hade olika festivaler som var säsongsbaserade, vilket även andra kulturer hade.

Tanken med en midvinterfest var att fira det faktum att det nu gick mot både ljusare och varmare tider, vilket gjordes i flertalet kulturer. Vikingarnas version påminner dock till stor del om det moderna julfirandet.

Det finns faktiskt starka bevis att de kristna adopterade flertalet fester, inte bara julen, för att göra det enklare för människorna att byta från en religion till en annan.

Vikingarnas julfirande  började den 21 december och pågick i tolv dagar, känns det bekant? Nåväl, det finns flera saker med Yule som du kommer känna igen! 

Vi har sedan barnsben fått höra att det är för att fira Jesus födelse, men inget kan vara mer fel...

Har Jesus födelsedag den 24 december?

Det står nämligen inte skrivet någonstans i Bibeln att Jesus föddes i december.

När kristna firar jul i slutet av december månad är det enligt traditionen för att Jesus föddes under natten mellan den 24 och 25 december.

Firandet av Jesu födelse hänger främst ihop med de förkristna traditionerna. Ingenstans i Bibeln står det nämligen att Jesus skulle ha fötts i december månad.

Bland forskarna går åsikterna isär gällande både hans födelsedatum och födelseår. 

Benämningen "jul" den hedniska, nordiska festen "jól", som var ett firande vid vintersolståndet. Skandinaverna firade då att ljuset var på väg tillbaka.

Vad säger Bibeln? 

Evangelierna ger inga klara besked om Jesu födelse. Enligt Mattheus föddes Jesus under kung Herodes, det vill säga år 4 f.Kr. 

Men i Lukasevangeliet står det "att det skedde vid den tiden" då Quirinus höll en skattskrivning, vilket pekar på år 7 e. Kr. 

Även om forskarna inte är eniga lutar de dock mest åt år 4 f. Kr. 

Bibeln nämner inga datum, men runt 300-talet började kristna att fira Jesu födelse i december. 

Först år 354 skall en Påve vid namn Liberius försökt lägga beslag på den hedniska Julfesten, genom att påstå, att någotslags "födelse" av en för kristendomen viktig profet skulle ha skett på detta datum, men det tror ingen längre på. 

"Christmas" har aldrig någonsin helt ersatt begreppet Yule i de engelsktalande länderna, och redan på 1950-talet blev christmas omgjort till "X-mas" eftersom man inte längre ville ha in någon kristendom i sammanhanget 

Jul har firats här i Norden i tusentals år. Vintersolståndet har hållits som årets heligaste tidpunktöver hela Europa ända sedan stenåldern.

Redan från antiken finns det också nerskrivet hur nordmännen vid vintersolståndet samlades och festade, och drack jul – som det hette.

När den kristna kyrkan ville värva medlemmar gjorde man enligt gammal beprövad sed – man tog över seder och bruk från de föregående religionerna.

Och den redan tidigare heligaste tidpunkten måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att födelsedatumet placerades flera månader fel var inte så viktigt.

Att fira Jesu födelse vid juletid är med andra ord bara ett dåligt kamouflage, ett sätt att appropriera den största högtiden i hela Europa. Intressant nog har vissa grenar av kristendom helt bannlyst julfirandet som något okristligt och hedniskt.

Det vore alltså mer ärligt av de kristna att erkänna att de varje år deltar i icke-kristna, hedniska riter, snarare än att påstå att det är en kristen högtid – vilket det alltså inte är.

Genom att fira Kristus samma dag såg de kristna till att förtränga hedniska guden till förmån för Jesus

Ett annat bevis för att Jesus inte föddes på juldagen är de fåraherdar som omnämns i Lukasevangeliet kring tidpunkten för hans födelse. I slutet av året är det alldeles för kallt att valla får i Betlehem och det finns heller inte tillräckligt med bete för djuren. Därför visar forskning och vetenskap att det är mer sannolikt att Jesus föddes någon gång under sommarmånaderna.

Alla firar jul. Kristna firar jul (förutom en del puritanska grenar som inte firar jul eftersom den är så okristlig), hedningar firar jul, ateister firar jul, buddhister firar jul – och fler därtill.

Yule - Vikingarnas egna variation av julfirande

Det finns flertalet likheter mellan vårt moderna julfirande och vikingarnas traditioner.

Julen firas som regel numera helt på egna meriter och inte av någon annan anledning än att det är just jul.

En modern svensk jul är en blandning av urtida fornnordiska seder.

Vi träffas hela familjen, äter och dricker tillsammans – i tre dagar - det mest ursprungliga sättet att fira jul i Norden.

De åt julegris och skålade och skrålade – "Jul, jul, jul, jul!". Ja, även själva ordet JUL är förkristet. I andra länder döpte man om sina hedniska vintersolståndsfiranden till Krist-mäss – men det gjorde vi inte här i Skandinavien. Vi har behållit det gamla förkristna, hedniska begreppet.

I praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat.

Julegrisen är förstås en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Grisar har man offrat till gudamakterna och ätit kring jul i tusentals år.

Vi ställer in halmbockar under granen, symboliserande Tors bockar Tanngrissner och Tanngjostnir. Och så ställer vi ut en tallrik gröt till tomtar och småfolk. Hur kristet är det?

I stort sett alla germanska kulturer firade "Yule" som inträffade kring midvintersolståndet. 

Detta firande var kopplat till guden Oden, som kallades för "Julfader" eller "Julner", och diserna. Anglosaxiska källor vittnar om att man vid denna tid firade "Mödrarnas natt", vilket kopplats till just diserna och Disablotet. 

Att det möjligtvis skulle förekommit ett firande av döda mödrar inom familjen styrks av dödsguden Odens koppling till högtiden. 

Vid denna tid så kunde man se den spöklika Odens jakt på himmelen. Margaret Baker har sagt att vandraren Oden med sitt långa, vita skägg, sin slokhatt som rider över himmelen om natten och besökte folket i sina stugor var grunden för jultomten. I England så gestaltades julen av "Father Christmas", vilket för tankarna till "Julfader". 

Den nederländska figuren "Sinterklaas" har också jämförts med Oden: Sinterklaas rider på hustaken på en vit häst, Oden rider över himmelen på Sleipner. Sinterklaas har svarta medhjälpare som rapporterar till honom vilka barn som varit snälla eller stygga, Oden har korparna Hugin och Munin som rapporterar åt honom.

För att inte tala om Lussefirandet. !!

VAD?? Frågar du dig kanske.....

Är inte det heller en Kristen genuin tradition??

Vi äter Lussekatter och solbröd, och vi dansar med Freja (Lussebruden). Lussefirandet är uråldrigt, men man behöver inte gå särskilt långt bakåt i tiden för att hitta helt andra sätt att fira Lusse, än de städade och puttinuttiga luciatåg vi ser nuförtiden. Nog fanns lussetåg, men då var det lussepär eller lussebruden – lucifers brud, som prästerna brukade omnämna Freja – som ledde vilda tåg i bygderna, då deltagarna dansade och skrålade, med sotade ansikten. Den vackraste av kvinnorna i bygden kläddes i enbart långhalm, och dansade med alla de unga männen. Allt för att fira ljusets återkomst.

Det enda man kan säga med stor säkerhet, är att denna gamla hedniska rit med lussefirandet inte har ett smack att göra med något fruntimmer på en italiensk ö, som enligt sägnen gjorde det bisarra övergreppet mot sig själv genom att sticka ut sina egna ögon – för att någon man tyckte att hon hade förtrollande vackra ögon.  Legenden berättar, att en hednisk yngling blev förälskad i den kristna jungfruns ovanligt vackra ögon, något som fick henne att riva ut dem och skicka dem till honom på ett fat. Detta ledde till, att han ögonblickligen lät döpa sig. Och Lucia fick glädje av sitt offer, för försynen utrustade henne med ett par ännu skönare ögon än tidigare. Vad som skedde med den unge mannen, säger legenden ingenting om.

Snacka om att överreagera. Och – snacka om dålig efterkonstruktion. Alldeles för långsökt för att någon endaste intelligent människa ska gå på det…

Kyrkan skakade fram detta bortglömda helgon ur dammiga luntor, eftersom hennes namn var det som närmast påminde om "Lusse". Vårt nutida, "traditionella" luciafirande, som det ser ut med vita dräkter, röda skärp och ljus, är för övrigt påhittat av Skansen på slutet av 1800-talet, och slutligen befäst av en luciatävling i Stockholms Dagblad, år 1927. 

Så ursprungligt var det.

Att man firar lusse just den 13 december beror på att vintersolståndet befann sig på den 13 december medan man fortfarande hade juliansk kalender, och när man bytte till gregoriansk almanacka 1753 flyttades lussefirandet 9 dagar bakåt. Men man fortsatte ändå att fira samma högtid, eftersom den var hävdvunnen. Och så fick vi en ny högtid på det nya datumet för vintersolståndet.

Intressant nog innebär detta faktiskt att vi svenskar firar nyår tre gånger. 

Vintersolståndet är ju ett verkligt nyår, och det firas på julen – så firar vi dessutom fortfarande det gamla vintersolståndsdatumet på lusse, och så har vi almanacksnyår när vi lämnar december och ånyo går in i januari. Och är man tvättäkta hardcore-hedningar så firar man förstås även vintersolståndet enligt astronomiska beräkningar (vanligen den 21 december), genom att t.ex. sejda, elda och sjunga runt en eld i skogen, gärna på en helig plats, givetvis åkallande Odin och nornorna, med bud om det åstundande året. En fjärde tidpunkt, alltså. 

Hedningar firar nyår ordentligt!

Julgranen då ???

De vintergröna träden i de skandinaviska skogarna symboliserade livet för Vikingarna. När alla andra träd och växter låg döda mitt i vintern så var dessa träd fortfarande friska och gröna. För Vikingarna representerade detta ett löfte om att naturen återigen skulle komma till liv efter den mörka vintern, och att en ny, ljusare årstid var att vänta.

De gröna barrträden var väl aktade , och dekorerades därför under Yule med små sniderier och gåvor till träden och växtlivets andar, för att uppmuntra dem att komma tilllbaka snart och börja en ny vår fylld av nytt liv.

Dekorationen av träden var inte bara något som Vikingarna gjorde, utan det spred sig via deras germanska släktingar  till England och amerika och vidare till resten av världen. Att dekorera julgranen är alltså en vikingatradition som utspelar sig världen över, varje år!

Krans / Solens jul

Vikingarna använde eklöv och bär och skapade cirkelformade kransar som de dekorerade sina hem med under Yule-tiden.  Även ek är en trädsort som behåller sin gröna färg och fortsätter växa även under vintern, så eken representerar fortsatt liv på samma sätt som de dekorerade träden gjorden.  Eklöven formades till en krans för att symbolisera årets cirkel,  att vintern fortsatte till sommar, för att därefter åter bli vinter.

Man använde sig av en vintergrön växt till kransen för att symbolisera att livet existerade året runt. Det var en kraftfull och betryggande symbol under de långa, mörka nordiska nätterna. Ekkransen gav ett löfte om att varmare dagar var att vänta och även denna vikingaritual utspealar sig än idag jorden runt!

Ho Ho… Jultomten / Oden?

Att Jultomten är Oden, det tog jag upp lite här ovan.

När Yule-festen började närma sig sitt slut satte vikingarnas barn ut stövlar full av hö på farstun till Odens åttabenade häst Slepnir.  För att åtgälda gåvan till sin kära häst så fyllde Oden stöveln med leksaker och godsaker, små kakor och frukt.  Oden var även Herre över Alfheim, älvornas land.

En stor skäggig man som bor någonstans i det frusna norr, med en arme av älvor som hjälper honom och fyller stövlar med gåvor till barnen på slutet av en midvinterfest. Det låter väl som den gamle, gode jultomten det? Undrar var hans yxa håller hus nuförtiden?

Årets underbaraste tid

Vikingarna gillade att festa lika mycket som alla andra, och Yule var en av årets största fester. Tolv dagar av god mat och dryck  var tillräckligt för att testa uthålligheten även hos de tuffaste vikingakrigarna! Med anledning av att det var så kallt ute, och att havet inte var säkert att segla på, så hölls de flesta av Vikingarnas vinteraktiviteter inomhus.

Yule gav en ovanlig möjlighet att under de kalla vintermånaderna mötas upp i större grupper för tävlingar och lekar och för att planera den kommande sommaren. Mycket nöje i kombination med spännande spel, mat, dryck och framtidsplaner. Det låter väl precis som den moderna julen!